Bortom horisonten

Betyg:	+++++
Originaltitel:	Lost Horizon
Regi:	Capra, Frank
År, land:	1937, USA
Längd:	2:12
Skådespelare:	Ronald Colman Jane Wyatt Edward Everett Horton John Howard Thomas Mitchell Margo Isabel Jewell H.B. Warner Sam Jaffe

Platsen är Kina och året är 1935. Robert Conway (Ronald Coleman) flyr från en begynnande revolution med ett antal diplomater från väst. De tar sig i sista minuten ombord på ett flygplan som ska ta dem till säkerhet. Det visar sig att planet är kapat av en mongolisk pilot beväpnad med en pistol. Han flyger i fel riktning. När så bensinen tar slut och planet störtar, dör piloten och läget ser allt annat än ljust ut. Plötsligt blir de räddade av en grupp människor som så lägligt råkar komma förbi. De blir ledda till en dal som verkar vara himmelriket på jorden; Shangri-la.

En av de bästa filmer som har gjorts. Första gången jag såg den här filmen var jag nog 9-10 år gammal. Den version jag såg då måste ha varit den förkortade versionen. Jag var fullständigt trollbunden från början till slut. Genom åren har jag ofta återkommit till minnena av denna film. Idag är filmen restaurerad till sin ursprungliga längd och jag kan både återuppleva och upptäcka nya saker med filmen. På sina ställen är det endast ljudbandet som har överlevt och där visas stillbilder i brist på de rörliga bilderna som en gång fanns där. Jag upplever inte detta som något negativt utan snarare känns filmen nästan än starkare i dessa partier.

Detta är filmkonst när den är som bäst; suverän handling, vackert fotograferad, en skådespelarensemble som är fantastisk. Det här är verkligen en fantastisk film som jag verkligen varmt kan rekommendera

“Here’s my hope that we all find our Shangri-La."

Lord Gainsford

Den tredje mannen

Betyg:	+++++
Originaltitel:	The Third Man
Regi:	Reed, Carol
År, land:	1949, UK
Längd:	1:44
Skådespelare:	Joseph Cotten Alida Valli Orson Welles Trevor Howard Bernard Lee

Det är strax efter andra världskriget. Holly Martins (Jospeh Cotten) kommer till Wien för att bland annat träffa sin vän Harry Lime. Men vid stationen finns ingen Harry för att möta honom. Holly beger sig till Harrys lägenhet. Genom portvakten får han reda på att herr Lime har omkommit i en tragisk olycka. Holly har precis missat vännerna som är på väg till begravningen. Holly beger sig dit. Hans närvaro på begravningen får dock oväntade konsekvenser.

Lite senare berättar Harry Limes vänner om olyckan. Om hur de var två som bar upp honom på trottoaren där han dog. Portvakten verkar dock minnas att de var tre som bar upp honom. Vem var den tredje mannen?

Orson Welles är väldigt förknippad med den här filmen, trots att han bara har cirka 7 minuters filmtid på vita duken. Han lämnar onekligen avtryck när han är med. Men det vore att göra de andra skådespelarna en otjänst att bara prata om Welles. Joseph Cotten, Alida Valli, Trevor Howard och Bernard Lee bygger tillsammans upp den stämning som är förhärskande rakt igenom hela filmen. Welles är “bara” “icing on the cake”. En annan bidragande orsak till den magiska stämningen i filmen är Anton Karas huvudtema. Det verkar som musiken inte hör ihop med filmen, men det fungerar som ett slags kontrapunktiskt tema som bara fördjupar den ödesmättade stämningen i filmen.

Den kanske är hopplöst daterad, men jag kommer alltid att ha den som en av mina absoluta favoritfilmer.

"In Italy for 30 years under the Borgias they had warfare, terror, murder, and bloodshed, but they produced Michelangelo, Leonardo da Vinci, and the Renaissance. In Switzerland they had brotherly love - they had 500 years of democracy and peace, and what did that produce? The cuckoo clock ..."

Harry Lime

Taken

Betyg:	++
Originaltitel:	Taken
Regi:	Morel, Pierre
År, land:	2007, Frankrike
Längd:	1:33:41
Skådespelare:	Neeson, Liam Grace, Maggie Orser, Leland Gries, John Warshofsky, David Valance, Holly Cassidy, Katie Janssen, Famke

Bryan Mills (Liam Neeson) liv som CIA-agent har aldrig riktigt fungerat särskilt väl med hans familj. Frånvarande som far och make. Han och Lenore (Famke Janssen) är numera skilda. Kim (Maggie Grace), deras gemensamma dotter, bor nu tillsammans med sin mor och hennes nya man, Stuart. Bryan flyttar dit för att bo nära Kim och försöka bättra på sin papparoll. Han har slutat sitt jobb som agent. Men hans agentkunskaper kommer minst sagt väl till pass när dottern med kompis åker till Paris. De har knappt varit i landet ett par timmar så blir de kidnappade. Bryan har nu 96 timmar på sig att hitta dem. Annars är de försvunna för alltid...

Efter en något trevande inledning så smäller det till och blir spännande. Och spänningen släpper aldrig förrän filmen är slut. Men när den är slut ska man inte fundera så mycket mer på vare sig film eller handling. Det man däremot kan ta sig en ordentlig funderare på är förutsättningen för filmen, det vill säga trafficking. Det gjorde Famke Jenssen som numera är Goodwill Ambassador vid UNODC (United Nations Office against Drugs and Crime).

Både Liam Neeson och Famke Janssen är bra riktigt bra skådespelare som kan höja även nonsensmaterial till högre höjder än vad sådant egentligen förtjänar. Inte så att jag tycker att Taken är en dålig film, men särskilt bra är den inte heller. Lite för många trådar som bara släpps och inte följs upp. Det är spännande medan det pågår, men filmen lämnar en något fadd eftersmak.

Alien

+++++
Titel: Alien – den åttonde passageraren
Originaltitel: Alien
År: 1979
Regi: Ridley Scott
IMDb

---

Handling: Rymdfraktskeppet Nostromos besättning väcks i förtid på sin resa hem genom rymden. Anledningen är att skeppets dator har mottagit en signal som tyder på intelligent liv från en planet som kallas LV-427. Enligt regelboken måste de undersöka ursprunget till signalen. En aning motvilligt beger de sig till planeten. De landar och tre av besättningens sju medlemmar beger sig ut på den minst sagt ogästvänliga planeten för att söka upp signalens ursprung. De hittar en främmande farkost och tar sig in i den. Väl inne hittar de ett enormt utrymme som verkar vara fyllt med tusentals äggliknande saker. Kane, en av de tre, blir nedfirad i utrymmet. När han går bland äggen öppnas ett av dem. Han lutar sig fram över ägget och något slungas plötsligt ut!

När de tre besättningsmedlemmarna återvänder till Nostromo är Kane medvetslös och man försöker akutoperera honom. Någonting har sugit sig fast på hans ansikte. Man försöker skära loss detta någonting, men det har syra i ådrorna så för att inte riskera Kanes liv avbryter man alla sådana försök. Plötsligt har denna ”ansiktskrabba” försvunnit från Kanes ansikte. Man hittar den död. Kane vaknar upp och mår bra. Det visar sig dock vara en chimär...

---

En oerhört stilsäker sciene fiction-skräckis som jag ser om med jämna mellanrum. En av de absolut snyggaste inledningar jag vet. Musiken och titeln som långsamt växer fram i överkant av bilden. Inledningen sätter stämningen för resten av filmen. Tung och ångestfylld från början till slut. Allt stämmer i den här filmen; fotot, skådespeleriet, scenografin, klippningen, musiken, regin. En av de saker jag kan konstatera är att klippningen i vissa scener, som 1979 kändes som en kakafoni av bilder som sprutade fram över filmduken, idag efter några årtionden av MTV, inte känns lika snabb.

---

Hade ”smitit” in på ett par andra barnförbjudna filmer innan jag såg Alien. Ingen av de andra filmerna upplevde jag som särskilt otäcka så jag tänkte: ”OK, jag vet hur otäcka barnförbjudna filmer är - so what’s the big deal?”
Yeah, rrrrrrrrrrright... Hade sömnsvårigheter i två veckor efter denna filmupplevelse. Trots detta så köpte jag filmmusiken... Bara att lyssna på inledningstemat fick adrenalinet att börja pumpa igen. Såg inte skräckfilm på sju år efter detta.
Allt detta till trots så har filmen "förföljt" mig genom åren och kommit att bli en av mina absoluta favoritfilmer.